IPTV HD: från 720 linjer till 4K UHD i ditt vardagsrum

IPTV HD är egentligen tre nivåer av skärpa – HD, Full HD och 4K UHD – och vilken av dem som syns hemma hos dig bestäms av tre led: sändningen, linjen och skärmen med sin spelare. Den här guiden visar vad varje led kan och inte kan påverka, och vilka inställningar på tv:n som är värda att röra.

IPTV HD, Full HD och 4K UHD: tre steg i upplösning

Upplösning anger hur många bildpunkter, pixlar, bilden består av på bredden och på höjden. Fler punkter ger finare detaljer – men bara om skärmen är stor nog, eller du sitter nära nog, för att ögat ska hinna uppfatta dem. Den som talar om IPTV HD menar oftast någon av de två första nivåerna i tabellen.

Bokstaven efter siffran berättar hur raderna ritas. Ett p står för progressiv bild, där hela bilden ritas på en gång, och ett i för radsprång, där varannan rad ritas i taget. Sändningar i 1080i förekommer fortfarande, och tv:n gör om dem utan att du märker det – på äldre skärmar kan det ibland synas som tunna ränder när kameran sveper fort.

Sändningen sätter taket

Hur skarp en kanal kan bli avgörs av hur den sänds från början. En kanal som produceras i HD skickas i HD, och en 4K-tv kan bara skala upp den: räkna ut hur de saknade punkterna borde se ut och fylla i dem. Moderna apparater är duktiga på det, men uppskalning hittar aldrig på detaljer som inte fanns i sändningen.

Hos IPTV Nordic går bilden upp till 4K UHD där källan är 4K. En stor del av alla tv-kanaler sänds i HD eller Full HD, och då är det också den bilden du får. Samma princip gäller biblioteket: en film visas i den upplösning filen är gjord i, och det kan skilja mellan titlarna. Hur biblioteket är ordnat beskriver vi i guiden om filmer och serier.

Bithastighet på vanlig svenska

Upplösningen säger hur många punkter bilden har. Bithastigheten säger hur mycket information som får användas för att beskriva dem, sekund för sekund. Två sändningar i Full HD kan därför se helt olika ut: den ena får gott om data och behåller strukturen i ett gräsfält, den andra måste snåla och gör om gräset till en grön yta med kantiga fläckar.

Det syns mest i bilder där allt rör sig samtidigt – snöfall, konfetti, en kamera som sveper över en publik. Det är inte din tv som gör fel då, utan sändningen som har fått för lite utrymme för just den scenen.

För din del betyder det att en skärm med 4K behöver runt 25 Mbit/s och en HD-kanal ungefär 5. Farten ska hålla hela kvällen, inte bara i en enstaka mätning, och den ska finnas kvar när andra i hushållet använder nätet samtidigt. Hur du mäter vid tv:n och vad din anslutning orkar står i guiden om bredband för en eller flera skärmar.

HEVC och avkodaren: nyckeln till 4K

För att få plats på linjen packas bilden ihop innan den skickas, och spelaren packar upp den igen. HD-sändningar använder oftast H.264, som nästan alla apparater från det senaste decenniet klarar. 4K skickas i regel i HEVC, även kallat H.265, som ger samma bild med ungefär halva datamängden men kräver mer av apparaten.

Avgörande är att uppackningen sker i hårdvara, i apparatens grafikkrets. Klarar en äldre stick, box eller tv bara HEVC i mjukvara blir 4K-bilden ryckig, ljudet glider ur synk eller skärmen förblir svart medan ljudet går. Leta efter HEVC, H.265 eller 2160p i specifikationen för din apparat; står det inte där är det klokt att räkna med HD och Full HD.

I spelaren finns ofta ett val mellan hårdvaru- och mjukvaruavkodning. Låt hårdvaran vara förvald när du tittar i 4K. Hur valet påverkar hack och stopp tar vi upp i felsökningen när bilden buffrar.

Tv:ns bildläge och fyra inställningar till

Butiksläget som många tv-apparater levereras i är gjort för att synas i en ljus butikshall: uppskruvade färger, hög skärpa och ett blåaktigt vitt. Hemma en kväll gör samma läge bilden onaturlig, så börja med bildläget.

• Bildläge. Välj det som heter Film, Bio eller Filmmaker Mode; det ligger närmast hur bilden var tänkt att se ut. Standard duger i ett ljust rum, medan Levande och Dynamisk är lägen att undvika.
• Skärpa. Dra ner den till noll eller nära noll. Konstgjord skärpa lägger ljusa kanter runt föremål och gör brus tydligare, särskilt i HD som skalas upp.
• Brusreducering. Ett lågt läge kan jämna ut en sändning med lite data; ett högt suddar bort detaljer i ansikten och tyger.
• Bildformat. Leta efter ett läge i stil med « Anpassa till skärm » eller « Original ». Då visas hela bilden punkt för punkt, utan att kanterna klipps bort.
• Rörelseutjämning. Funktionen räknar fram extra bilder mellan de riktiga och får en spelfilm att likna en hemvideo. Stäng av den för film och låt den ligga lågt för sport om du gillar effekten.

Hur rörelseinställningen påverkar snabba matcher går vi igenom i guiden om hockey på skärmen, där pucken sällan står still länge.

HDR, bara när sändningen och skärmen klarar det

HDR, högt dynamiskt omfång, ger klarare ljuspunkter och djupare skuggor med mer detalj i båda. Det är något annat än upplösning: en bild kan vara 4K utan HDR, och HDR kräver både att sändningen eller filen har det och att skärmen stöder samma format. HDR10 och HLG är vanligast, och HLG används främst i direktsändningar.

Saknas något av leden får du vanlig bild, och det är helt i sin ordning. Ser färgerna däremot bleka och gråaktiga ut när ett HDR-program startar har tv:n och spelaren inte kommit överens om formatet. Kontrollera då två saker: att HDR är påslaget i boxens eller stickans bildinställningar, och att HDMI-ingången på tv:n står i sitt utökade läge. Det heter olika hos olika tillverkare men brukar ligga under extern ingång eller HDMI-signal.

Från boxen till skärmen: utgång, kabel och port

Tittar du via en box eller en stick i stället för tv:ns egen app finns det tre ställen till där skärpan kan gå förlorad på vägen.

• Utgångsupplösningen i boxens inställningar ska matcha skärmen: 2160p för en 4K-tv, 1080p för en Full HD-tv. Ett automatiskt läge fungerar oftast, men kontrollera att det inte har fastnat på 720p.
• Bildfrekvensen kan ofta ställas på att följa innehållet. Då växlar tv:n mellan 50 och 60 bilder per sekund efter vad som visas, vilket tar bort små ryck när kameran panorerar.
• HDMI-kabeln och porten. För 4K behöver kabeln klara den högre bandbredden – leta efter märkningen High Speed eller Premium High Speed – och sitta i en ingång som tar emot 4K i 60 bilder per sekund, vilket på vissa modeller bara någon enstaka ingång klarar.

I HD och Full HD duger i princip vilken HDMI-kabel som helst. Är bilden skarp i tv:ns inbyggda app men inte via boxen sitter felet nästan alltid i någon av de här tre punkterna.

IPTV HD i paketen: samma bild i alla fyra

Bildkvaliteten är densamma i alla fyra paketen. Nordic 3 för 329 kr, Nordic 12 för 549 kr och Nordic 24 för 989 kr har en skärm var, och Nordic 12 Duo för 879 kr har två samtidigt – men upplösningen följer sändningen, inte paketet. Du köper alltså inte högre skärpa genom att betala mer, bara fler månader eller fler skärmar.

Med Nordic 12 Duo och 4K på båda skärmarna samtidigt behöver linjen klara ungefär 50 Mbit/s. Tittar den ena i HD sjunker behovet till runt 30.

Paketen står bredvid varandra på sidan som jämför de fyra paketen, och beställer gör du via korten på startsidan. Hur du lägger in uppgifterna i en spelare beskriver installationsguiden.

Enkelt förklarat: begreppen kring bilden

• Upplösning – antalet bildpunkter på bredden och höjden, till exempel 1920 × 1080.
• Bithastighet – hur mycket data per sekund sändningen får använda; anges i Mbit/s.
• H.264 och HEVC (H.265) – två sätt att packa bilden. HEVC används för 4K och kräver nyare hårdvara.
• Uppskalning – när tv:n fyller ut en bild med lägre upplösning så att den täcker hela skärmen.
• HDR – högt dynamiskt omfång, ett större spann mellan ljust och mörkt; kräver stöd i både källa och skärm.
• Bildfrekvens – antal bilder per sekund, i europeiska tv-sändningar oftast 50.

Snabba frågor